En så kallad ”utpostgrupp” från Filadelfiakyrkan i Stockholm fanns från 1919. I tidningen Evangelii Härold kunde man till exempel läsa att den 1922 haft möten varje vecka i Ordenshuset Mimer.
Men frikyrkorna i bygden har en betydligt äldre historia än så.

Pietismen grogrund för frikyrkorna

Vellinge kapell, i norra Salem, var samlingsplats för pietistiska präster inom Svenska kyrkan, en rörelse som blev grogrund för de frikyrkliga rörelserna under 1800-talet.
”Vällinge förblev under lång tid ett pietistiskt fäste med förgreningar inom Salem och Botkyrka”, skriver Agne Hoverby i boken “Rottrådar – frikyrkans framväxt och utbredning i Botkyrkabygd”.

Konventikelplakatet förbjöd läsarnas möten

”Läsare” kallades föregångarna till dagens frikyrkliga, eftersom de samlades i hemmen och läste Bibeln själva, utan någon präst närvarande.
Konventikelplakatet, som förbjöd kristna samlingar i andra lokaler än kyrkan och ledda av andra än präster, gällde mellan 1726 och 1858. Motiveringen var att ”slå vakt om enhet i religionen” – en förutsättning

Väckelse på Tumba bruk

På Tumba bruk uppstod en väckelse i mitten av 1800-talet.
Samlingarna ägde rum i det så kallade Stora Stenhuset (bilden), där bland andra EFS:s grundare Carl Olof Rosenius predikade.

Här kan du ladda ned ”Rottrådar” och ”Sju år som utpost”:

Han greps vid ett förbjudet möte i Salem

Sven Rosén, en präststuderande född 1708, fick betydelse för kampen mot Konventikelplakatet och han är intressant också för vårt område. Han klev av studierna men kom att skriva flera böcker för att lyfta fram pietismen. 1736 grips han vid dåvarande Fogelstad säteri i Salem då han predikade vid ett olagligt möte. Rättegången tog lång tid men 1741 dömdes han till utvisning.

”Sven Rosén fördes från Stockholm på fångkärra över Söder, förbi Fittja med uppehåll i Brunna länsmansgård i Norra Botkyrka och vidare till Södertälje. Kronoskjutsen åtföljdes av Roséns vänner som uppmuntrade honom. Det blev en mycket märklig färd. Vänner från Stockholm gick med till Södertälje.
Andra tog där över och gick med mot Nyköping.” (Ur ”Rottrådar”, Agne Hoverby)

Vånda bland andra frikyrkor när Pingströrelsen växte fram

I dag finns god gemenskap mellan kyrkorna i området. Men när vår församling var på väg att
bildas uppstod en oro, även bland övriga frikyrkliga.
Ur Tumba Kristna Brödraförsamlings (från 1931 Tumba Missionsförsamling) årsberättelse 1920
(som det stavades i berättelsen):
”Då vi nu lemna det gångna året med dess omsorger bakom oss och vända våra blickar mot det kommande, sker detta med både fruktan och hopp. Fruktan för rörelserna i den närvarande tiden. Hvilken synes vara i upplösning både från andlig och världslig synpunkt. Guds Församlingar som i trohet, kärlek och enfald velat tjäna sin Mästare, rifs sönder, dess medlemmar dragas med i Rörelsernas ström, Där deras värksamheter utan vidare kärlekslöst anklagas såsom halvandlighet der de icke kritiklöst kasta öfver bord, de gamla bepfröfvade metoder för verksamhetens bedfrivande och ikläda sig nya former under namn av andedop och tungotalande, såsom de enda nödvändiga förutsättningar för att förhärliga vår Herre och Mästare, men vilka hälst glömma att kärleken är den största av alla gåfvor. Må Herren i sin nåd bevara dem han vunnit att ingen i den ena eller andra riktningen må blifva efter på vägen.”

Redan 1919 fanns en ”husförsamling” i Tumba

Vår församling bildades 5 september 1926. Därmed fanns de juridiska
grunderna för en egen församling, med protokoll från mötets bildande,
årsberättelser, revisionsberättelser, medlemsförteckning, och så vidare.
Men redan från år 1919 fanns vad som då ofta kallades en ”bönegrupp”, eller
”utpost” från en annan församling. Vi kanske skulle ha sagt
”husförsamling”.
De flesta som deltog i bönegruppen var medlemmar i Filadelfiaförsamlingen i
Stockholm. Och den här gruppen skrev faktiskt årsberättelser, gjorde
ekonomiska redovisningar till huvudförsamlingen, och hade bland annat
en arbetskommitté som gjorde kläder till fattiga barn, och som noga
dokumenterade sitt arbete.

Kläder till fattiga barn

En av de verksamheter som drevs redan före församlingsbildandet var en
kommitté som tillverkade kläder, till de som inte hade tillräckligt
med pengar. En del av kläderna skickades via missionärer utomlands. Men
det fanns ett behov även i Sverige.

Landsfiskalen skrämde inte bara bort de bråkiga

I Evangelii Härold rapporterar Carl Emil Hellqvist från
Tumbagruppens arbete, och han noterar att ӊven bristerna
böra framhållas”:
”I början av året gingo rätt många på våra möten, men de
flesta gingo, som det tycktes, ej så mycket för att höra
sanningen utan mera för att störa och ställa till bråk.
(……) Ett par av de värsta bråkmakarna blevo utvisade och
då om några veckor de även finge se här boende
landsfiskalen Granlund komma till vårt möte så slutade de
med sina besök hos oss. Även de som voro mer stilla och
uppmärksamma tycktes bliva skrämda och upphörde att
gå.”

Från Ordenshus till kyrkolokal

En av de lokaler som utpostgruppen hyrde för sina möten var Ordenshuset
Mimer (vänstra bilden). Den köpte Filadelfiaförsamlingen 1947 av Frälsningsarmén och det blev vår kyrka fram till 1980. Numera ägs den av S:ta Maria Syrisk Ortodoxa kyrka (högra bilden)

Så har frikyrkorna i området utvecklats

på den här skissen kan du se hur frikyrkorörelsen på Södertörn har utvecklats fram till nutid.