Inblick i projekt i Kenya som våra pengar går till

Under en vecka i oktober har Hans Erik Bylund och Dag Bohlin rest runt i Kenya och besökt flera av de projekt som vår församling stöder.

– Fantastiskt att få se det viktiga arbetet som våra offrade medel går till, säger Hans Erik.

Vår kyrka samlar in kollekt varje söndag i och när som helst via Swish och banköverföringar.  En del av de pengarna går till vårt internationella arbete.

Nu fick Dag och Hans Erik möjlighet att på plats se vart pengarna går.

Abigail Naishoura

En av dem de träffade är Abigail Naishorua. Hon har flera gånger besökt Botkyrka och berättat om sitt arbete för att stoppa kvinnlig könsstympning.

– En fantastisk kvinna som har kunskap om omständigheterna kring den här seden och själv kommer från folkgruppen massajerna i södra Kenya, där detta är vanligt, berättar Dag.

Projektet drivs av FPFK, det pingstsamfund som vi samarbetar med. Vi finansierar egeninsatsen i projektet, vilket i sin tur mångdubblas via Sidas biståndsmedel.

– I projektet ingår också att motverka barnäktenskap. När de blir bortgifta och kanske gravida som unga missar de skolan och därmed inte möjlighet att skaffa sig försörjning senare i livet, berättar Dag.

Dag och Hans Erik mötte både församlingsledare och ledare från samhällena runtomkring: skolledare, byäldste och kvinnoledare. Dessa är också en del av projektet, detta för att vinna byns förtroende.

– Förutom att nå föräldrarna och flickorna är det viktigt att nå även pojkarna, så att de förstår att flickorna har samma värde som de själva, berättar Dag

I skolorna bildar man Child Rights Clubs, ”barnrättsklubbar”, för att de ska peppa varandra om allas rättigheter.

Child Rights Club.

Det finns nu också kristna massajledare som är goda förebilder för resten av samhället.

– Vi mötte också kvinnor som tidigare haft som yrke, ofta väldigt välbetalt, att utföra könsstympning på flickorna. Men efter att de blivit omvända har lämnat detta.

De kunde få så mycket som 40 dollar per flicka. Projektet hjälper till med att hitta ny försörjning för dem.

– De har insett att de inte kan göra detta mot sina egna flickor.

Förutom de sociala projekten stöder vi också församlingsbyggande i Kenya. Hans Erik berättar om besöket i Nakuru i norra Kenya. Staden är ungefär lika stor som Malmö.

I Filadelfia Langalanga arbetar pastor Ford, som också besökt vår kyrka. De har flera församlingsplanteringar.

– Vi åkte två och en halv timme från Nakuru men det finns planteringar ännu längre bort, berättar Hans Erik.  -Så tack vårt offrande sker det församlingsplantering på fyra platser utanför Nakuru.

I den plats de besökte, Tugen, understöder vi pastor Peter.

– En fantastisk man. Efter sin pastorsutbildning kände han och hans fru om den här platsen att ”dit ska vi”.

I Tugen hade Dag och Hans Erik räknat med att träffa honom men de hade samlat hela församlingen, så det var bara att direkt hålla gudstjänst. Dag gav en hälsning och Hans Erik predikade.

Dag ger en hälsning i Tugen.

På söndagen var de tillbaka i Nakuru och firade gudstjänst i Filadelfia Langalanga. En stark upplevelse berättar de. Men det skiljer sig på en punkt från våra traditioner, berättar Hans Erik:

– Först blev det en timmes bibelstudium. Sedan lovsång en timme. Och så predikan och hälsningar en timme. Minst dubbelt så långt som hos oss.

– Men det var en underbar gudstjänst. Och som hos oss går barnen till en egen gudstjänst. Men först har de suttit på bibelstudium en timme och lovsång en timme!

Något som också gjorde starkt intryck var att efter gudstjänsten samlades ett 30-tal män, före detta missbrukare, till en samling som kanske motsvarar våra ”LP-träffar”. Ledd av pastor Ann håller de en egen gudstjänst och äter lunch tillsammans.

Särskild samling efter gudstjänsten för ett 30-tal före detta missbrukare.

Intressant är också att Langalanga ligger i de fattigas område, så det är ungefär 10 procent av medlemmarna som bär församlingen ekonomiskt.

Hans Erik sammanfattar sina intryck av församlingsarbetet i tre punkter:

– De Jobbar starkt socialt.

– Hur man jobbar i konfliktområdena Pokot och Tukana. De sitter ned och umgås så länge det behövs, vilket kan ta månader, tills de har skapat förtroende.

– Hur de relaterar till muslimer. De konfronterar inte utan umgås och besöker varandras samlingar, och litar på att sanningen alltid segrar.

Fotnot:

På Församlingsforum 12 december beslutas om fortsatt stöd till de här projekten.