Förväntan och glädje – men också en portion sorg och saknad.
Så beskriver familjen Lara situationen när vi möter dem mitt i flyttbestyren i lägenheten i Salem.
I gudstjänsten den 31 augusti säger vi ”hejdå” till Miguel, Andrea och barnen här i Botkyrka och 14 september blir det välkomstmöte i Pingstkyrkan Sundsvall.
När visste ni att det skulle bli Sundsvall?
– Det var egentligen ganska sent som det blev helt klart. Församlingen fattade beslut den 5 juni om att kalla oss båda, berättar Miguel.
Men samtalen hade kommit i gång kring årsskiftet. Då kom en trevare via Hans Erik Bylund, som under året vikarierat som föreståndare i Sundsvall.
– När vi var uppe och hälsade på i församlingen under vårvintern kände vi ganska starkt att det håller på att hända något i församlingen, säger Andrea.
– Vi fick höra berättelser om vad som händer, att människor dras till kyrkan och vi sa till varandra att ”här finns en förväntan och här gör Gud någonting ” och vi kände en frid i att, om det var Guds vilja , vi gärna ville vara en del i det, tillägger Miguel.
För dem är det också viktigt att båda blir kallade som pastorer. Miguel blir föreståndare, till en början på heltid. Tillsammans är de anställda på 150 procent. Andrea inleder med att vara föräldraledig, med nyfödda Amos samt sönerna Josua och Matéo.
När det blir aktuellt för Andrea att träda in i pastorstjänsten tar man upp ett nytt samtal om arbetsfördelningen.
– Det är blandade känslor inför uppbrottet, berättar Andrea. Vi gläds över att få möjlighet att få tjäna tillsammans, att lära känna församlingen och det känns som att det är på gång att hända mycket i Sundsvall. Men vi älskar Botkyrka pingst. Här har vi våra föräldrar nära oss, så visst är det tråkigt att bryta upp, både för barnen och oss.
Hur mycket vet ni om Sundsvall och om församlingen?
– Inte så mycket. Vi har varit några gånger på besök, Hans Erik har berättat en hel del. Men det finns mycket att lära oss och inte minst lära känna församlingen.
Finns det något som sticker ut när det gäller tiden i Botkyrka?
– Det finns jättemycket och väldigt många upplevelser, säger Miguel. Till exempel min frälsningsupplevelse, i en ungdomssamling när jag var 16 år.
– Spontant tänker jag också på en erfarenhet från det senaste året, att man kan vara ledare på olika sätt. Maria och Dag, som varit föreståndare under året, har gjort det väldigt bra, på sitt sätt. De har inte varit Hans Erik, utan varit sig själva, och det fungerar bra. Det har lärt mig att jag också ska vara mig själv som ledare. Det räcker längst.
– Jag har ju jobbat mycket med ungdomar och unga vuxna och det hände något förra sommaren. Vi hade länge arbetat med att ungdomarna själva skulle längta efter att läsa Bibeln och mer tydligt följa Jesus. Och det hände verkligen ett tydligt skifte då. Det är speciellt att få uppleva.
Andrea nämner utvecklingen av tillbedjan i församlingen som en viktig del i tiden här.
– Jonathan har gjort ett aktivt jobb med att förstärka tillbedjan i gudstjänsterna. Att vi inte bara sjunger ett par sånger för att vi brukar göra det, utan att lovsången får vara tillbedjan inför Gud. Att förstå varför vi sjunger lovsång, det är inte bara sång utan också bönens plats i gudstjänsten.
Vilka behov och utmaningar har pingströrelsen?
– Det är ett viktigt arbete som pågår kring strukturer och ledarskap men det är också viktigt att inse att det inte löser alla problem. Allt detta är jätteviktigt men framför allt behöver vi hålla blicken på vårt uppdrag, att vinna människor för Jesus och göra lärjungar, säger Miguel.
– Det är spännande med den Jesustrend bland unga som uppmärksammas just nu. Men det får inte bara vara en trend. Utmaningen är hur vi gör det hållbart i längden, säger Andrea.
Vilka tillgångar har vår rörelse?
– Inte minst de ideella krafterna, att vi är så många som är engagerade. Både ekonomiskt och när det gäller att lägga ned sin tid är de helt avgörande. På det sätter är vi det allmänna prästadömet.
När den här intervjun görs är inte husköpet avslutat i alla detaljer. Men i mitten av augusti flyttar familjen enligt planen till en villa Sundsbruk, strax norr om Sundsvall.
Den 9 september är det dags för Miguel att börja sin nya tjänst i församlingen.
Och den 31 augusti blir det alltså chans att säga tack och ”hejdå” till familjen!
Vi mötte Miguel och Andrea Lara med barnen Matéo, Josua och Amos mitt i flyttstöket.
