Oskar Lindén, som ansvarar för vårt internationella arbete, slutar sin anställning hos oss och Ibra men kommer att finnas kvar i liknande arbetsuppgifter.
– Det är 30 år sedan min första resa till arabvärlden, vilket var början i min tjänst för Ibra, berättar han.
Den amerikanska organisation som han nu går över till har under femton år varit en samarbetspartner till Ibra och har enligt Oskar haft stor påverkan genom sitt fokus på att förbättra strategierna för missionsarbete.
– Jag fick frågan om jag ville bli teamledare hos dem, med inriktning på mediamission. Så det är liknande uppgifter som jag haft tidigare.
Vad blir skillnaderna i det nya jobbet?
– På ytan kommer det kanske att se ut som att jag gör samma saker, jag gör resor till regionen och jag sitter i videomöten. Men det blir förstås ett utökat ansvar, även geografiskt. Förutom Mellanöstern och Nordafrika ska jag nu arbeta även med Turkiet, Iran, Afghanistan och Pakistan.
I den nya uppgiften kommer han att samarbeta med ett 50-tal organisationer med liknande inriktning som Ibra, att utveckla missionsarbetet.
Arbetsplatsen blir kvar i vår kyrka och familjen kommer att bo kvar på orten. Oskat behåller också sina uppdrag i församlingen, dels i församlingsledningen, dels i ledningsteamet för missionen.
Hur känner du inför de här förändringarna?
– Det är blandade känslor. Jag har jobbat så länge ihop med Ibra och det har varit spännande år så det är delvis en sorg att kliva av det. Men jag fortsätter samarbeta med Ibra och jag känner en stor glädje inför de nya arbetsuppgifterna.
Oskar har redan börjat bekanta sig lite med sitt nya uppdrag och han kommer att trappa ned i tjänst under året för att sedan sluta helt vid årsskiftet.
Det är osäkert på många håll i ditt nya arbetsfält, hur kommer det att påverka dig?
– Det kommer absolut att påverka. Kartan ritas om ständigt och det påverkar vår verklighet.
Möjligheten att resa i Mellanöstern andra delar av världen påverkas just nu. Utvecklingen i Iran är svår att förutspå men Oskar hoppas att den kanske kan leda till en större öppenhet i landet.
– Vi har under många år tillbaka vant oss vid att situationen i Mellanöstern är statisk. Men de senaste tio åren har vi fått inse att läget förändras fort.
