Jocke ville hitta sig själv – och fann vägen tillbaka

– Jag hörde tydligt att Gud sa ”Jag behöver dig!” Så berättar Jocke Petersen om hur han hittade tillbaka till gemenskapen med en kristen församling. 

Joachim ”Jocke” Petersen är uppvuxen i Botkyrka pingstförsamling. Han gick i söndagsskola i kyrkan fram till han var i 12-13-årsåldern.

Men som för så många andra, särskilt i den åldern, fick han andra intressen.

– Jag har varit allt möjligt, punkare, synth-popare och hårdrockare.

Han beskriver det som ett behov av att ”hitta sig själv” och kontakten med kyrkan blev allt mindre.

– Jag hittade tillbaka till församlingen på riktigt först för fyra-fem år sedan. Jag kände att det fattades något.

Har haft kontakt

Kontakten med kyrkan har funnits där hela tiden, inte minst genom familjen, föräldrar och syskon. Han har varit på besök, på julfester och konserter och andra tillfällen. Han har alltid varit troende.

– Jag har känt dragningen och jag har vetat hela tiden att ”det här är rätt väg att gå”. Men det gäller att ta steget och vara ärlig mot sig själv. Men när jag kom tillbaka kände jag att ”det är här jag ska vara.”

Ett steg på vägen var att hans bror, Micke, tyckte att han kunde gå en Alphakurs, en kurs i den kristna trons grunder. Där ställs till synes enkla frågor som: Vem är Jesus? Vad är Bibeln?

– Efter det sa jag till Micke att jag ville döpa mig. Så i februari förra året döpte han mig i kyrkan,

Hur kändes det?

– Känslomässigt fantastiskt! Men det viktiga var att jag visste att Gud behövde mig. Jag hade hört det så tydligt från Gud: ”Jag behöver dig!”.

Jocke är en av kyrkans ljudtekniker och är också engagerad i det sociala arbetet. Han har fått vara till hjälp för familjer med boende och möbler, bland annat. Han kan också tänka sig att använda sina musikaliska talanger mer. Musiker har han alltid varit, men på fritiden.

Trubadur och festfixare

Joachim jobbar som trubadur, festfixare, med mera, men hans yrke är fritidspedagog och han finns på Visättraskolan i Huddinge sedan 1996.

– Det är världens bästa jobb, att få hjälpa barn och ungdomar att bli självständiga individer.

Hur upplever du gemenskapen i församlingen?

– Det är som en familj. Vi sjunger, ber och gör saker tillsammans. De gånger man inte kan vara i kyrkan saknar man den gemenskapen. Och den känslan blev väldigt tydlig efter att jag döpte mig.

Finns det risk att man idealiserar bilden av församlingen, i en familj kanske man också bråkar ibland?

– Ja, men självklart. Det är många olika människor och olika tankar och det diskuteras högt och vilt ibland, och det är bra. Men vi växer och blir starkare tillsammans.

Han gläds särskilt åt att det är så mycket ungdomar i församlingen.

Hur brukar du beskriva dig själv?

– Jag brukar säga att jag är en stor glad dansk som vill alla människor väl. Nästa år fyller jag 50, äntligen. Det ska bli kul!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone